Syrien: Fakta, inte önsketänkande, leder oss rätt hur Assadregimen och IS skall hanteras

Utrikespolitiska institutets medarbetare Per Jönsson hävdar in sin slutreplik på svt.se att jag klamrar mig fast vid en ståndpunkt om inbördeskriget i Syrien som var aktuell och relevant för tre-fyra år sedan – att Assadregimen är anledningen till inbördeskriget i Syrien och att den därför måste avlägsnas. Jönsson hävdar vidare att huvudkonflikten då gick mellan en ytterst brokig opposition bestående av hundratals sekulära och islamistiska rebellgrupper, men att läget idag är radikalt annorlunda eftersom Islamiska Staten, IS gått segrande fram i Irak och Syrien, där den enligt Jönsson nu kontrollerar drygt halv landytan.

Inledningsvis är det på sin plats att poängtera vilken syn Per Jönsson hade angående Assadregimen för tre-fyra år sedan. I en intervju i Dagens Arena publicerad den 18 augusti 2011 hävdade Jönsson att ett inbördeskrig i Syrien som skulle sprida sig till Libanon och dra in Hezbollah, Turkiet, Iran och Israel skulle med största sannolikhet bryta ut om Bashar al-Assad skulle avgå. Muslimska brödraskapet och radikala sunniter skulle ta makten. I artikeln hävdar Jönsson att en majoritet av syrierna nog drar ungefär samma slutsaten – att det är bättre med en mindre ond regim än alternativet.

Man får därför fråga sig om det inte är Jönsson som klamrat sig fast vid den felaktiga uppfattning som han uttalade i augusti 2011, att Bashar al-Assad till varje pris måste sitta kvar och att valet står mellan Assad och någonting värre? Med facit i hand är det bara att konstatera att Jönsson hade fel, Assad satt kvar och för detta fick vi inbördeskrig i Syrien och konflikt i regionen.

I en bloggpost på Utrikespolitiska Institutets hemsida publicerad den 15 februari 2012 kom Jönsson också med följande tendentiösa påståenden: angreppet på syrisk militär och säkerhetspersonal i staden Jisr al-Shugour i juni 2011 genomfördes av islamister som stridit i Irak och islamisterna i Syrien erhåller hjälp och utbildning från qatarisk elitmilitär och från Storbritannien. Även attacken mot flygvapensäkerhetstjänstens kontor i Damaskusförorten Harasta den 16 november 2011 tycks Jönsson vilja lägga vid islamister/jihadisters fötter. Jönsson finner inte stöd för dessa påstående bland seriösa analytiker. Däremot passade det väl in i propagandan från Assadregimen.

Jönsson har rätt i att stödet från Iran och Ryssland är det som hållit Assadregimen vid liv, men inte mot den Islamiska Staten. Den har i första hand vänts mot civila syrier. Assadregimen har i mångt och mycket låtit IS hållas under det att konflikten förts mot rebellgrupperna i Jaish al-Fatah och den Fria Syriska Armén som båda tillfogat regimen betydande förluster i Idlib och Bosra, kring Aleppo och Dera’a. Detta är någonting som Jönsson undviker att diskutera, vilket är förståligt om man driver samma linje som regimen i Damaskus, att valet står mellan Assad och IS.

En karta över Syrien där de stridande parternas territorium märkts ut visar det som Jönsson hävdar, att IS kontrollerar ungefär 50% av Syriens yta. Vad han däremot inte säger är att mycket av vad de kontrollerar är tom öken.

Istället är det kurdiska styrkor som med luftunderstöd från en USA-ledd allians försvagat den Islamiska Staten i Syrien. Och det är till kurdiska styrkor, inte till Assad, som vårt stöd i kampen mot IS bör ges.

När det gäller Säkerhetsrådets uttalande från den 17 augusti 2015 hävdar Jönsson att det i uttalandet står att rådet vill se ett övergångsstyre i Syrien med deltagande av såväl den nuvarande regimen som oppositionen.

En genomläsning av uttalandet visar att detta är felaktigt.

I uttalandet står följande om sammansättningen av ett övergångsstyre:
“…through the establishment of an inclusive transitional governing body with full executive powers”.

Ingenting om regim eller opposition. Och definitivt ingenting om deltagande av Bashar al-Assad.

Meningen om deltagande av regimen och opposition som Jönsson hänvisar till står endast att återfinna i ett pressmeddelande från FN.

I Genevékommunikén, som tas upp i vart fall vid fyra tillfällen i Säkerhetsrådets uttalande och som är basen för förhandlingar om en politisk lösning på krisen i Syrien, sägs klart och tydligt att syftet med ett övergångsstyre är att skapa en neutral miljö och att regim, opposition och andra kan vara del av en sådan övergångslösning. Märk väl – kan, inte ska. Den operativa delen är etablerandet av en neutral miljö.

Genevekommunikén är också en del av säkerhetsrådsresolutionen 2118 från 2013 (annex 2), vilket gör kommunikén juridiskt bindande, till skillnad från ett uttalande av säkerhetsrådet och, för den delen, ett pressmeddelande.

Per Jönsson hävdar därefter att för första gången på flera år lade Ryssland inte in sitt veto mot Säkerhetsrådets förslag till uttalande om Syrien (uttalanden måste antas med enhällighet), något som, enligt Jönsson, visar att någonting viktigt är på gång.

En kontroll på FN:s hemsida visar att även detta påstående av Jönsson är felaktigt:

Den 24 april 2015 enades FN:s säkerhetsråd om ett uttalande om den humanitära effekten av inbördeskriget i Syrien på grannländerna och behovet av assistans. Uttalandet avslutar med att uttrycka fullt stöd för FN:s sändebud Staffan de Mistura och behovet av en inkluderande och syriskledd politisk lösning via implementering av Genevekommunikén.

Den 19 november 2014 enades FN:s säkerhetsråd om ett uttalande om behovet att bekämpa Islamiska Staten, Al Qaida och Nusrafronten i Syrien och Irak.

Den 2 oktober 2013 enades FN:s säkerhetsråd om ett uttalande om behovet av att humanitär hjälp skall nå fram till behövande i Syrien och att den syriska regimen skall ta omedelbara steg för att lyfta byråkratiska hinder. Även i detta uttalande hänvisar Säkerhetsrådet till behovet av en syriskledd inkluderande politisk lösning via implementeringen av Genevekommunikén.

Att åtta säkerhetsrådsresolutioner om Syrien har antagits sedan 2013, varav tre rörande kampen mot terrorismen underminerar ytterligare Jönssons påstående om vikten av det senaste uttalandet från Säkerhetsrådet.

En annan i raden av felaktigheter från Jönsson rör att Säkerhetsrådets uttalande från den 17 augusti skulle visa på att fokus flyttats från att “krossa Assadregimen” till att bekämpa Islamiska Staten, Nusrafronten och al-Qaida. Detta genom att det anges i uttalandet från Säkerhetsrådet ett definitivt stopp för terroraktioner från de nämnda grupperna.

Sett till resolutioner och uttalanden från FN:s säkerhetsråd har målet aldrig varit att “krossa Assadregimen”. Målet har varit en lösning på kriget genom en politisk övergång. Och detta har man inte övergivit. Inte heller innehåller Säkerhetsrådets uttalande från den 17 augusti någon revolutionerande ståndpunkt avseende terrorism. En i det närmaste ordagrann lydelse om ett definitivt stopp för terroraktivitet i Syrien återfinns exempelvis i Säkerhetsrådets uttalande
S/PRST/2013/15.

När Per Jönsson försöker påvisa att Assadregimen inte är anledningen till inbördeskriget i Syrien genom att hänvisa till antal dödade regimtrupper framstår det, precis som Jönsson själv konstaterar, som makabert. Men vad som är än mer häpnadsväckande är att Jönsson sopar ansvaret för civila dödsfall under mattan. Syrian Network for Human Rights bedömer att Assadregimen är ansvarig för cirka 96% av de ungefär 179 000 civila dödsfallen och 99% av de som torterats ihjäl.

Jönsson hävdar att vi måste välja mellan Assad eller IS. Detta är felaktigt. Både Assad och IS skall avlägsnas. Jönssons tveksamma parallell mellan dagens situation i Syrien och Hitler och Stalin borde ha stämt till eftertanke, men visar istället på en moralisk flexibilitet. Men vi bekämpar inte en grupp krigsförbrytare genom att liera oss med en annan.

Per Jönssons oförmåga eller ovilja att ta till sig fakta undergräver hans trovärdighet. Fakta, inte önsketänkande, leder oss rätt i hur Assadregimen och IS skall hanteras.

About Leif Eriksson

Leif Eriksson has worked in the field of asylum at the Swedish Migration Agency specializing in the Middle East, Schengen and the Dublin Regulation, as Migration Attaché and head of the migration section at the Swedish Embassy in Damascus 2005 - 2008, as a resettlement consultant at the UNHCR branch office in Damascus 2008 - 2009, Consul at the Swedish Consulate General in Jerusalem 2012 - 2013 and associate RSD/RST officer at UNHCR in Beirut 2013 - 2014. He currently lives in Tbilisi, Georgia.
This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.