Snabbare lagstiftningsprocess för tillfälligt uppehållstillstånd?

Regeringens och alliansens överenskommelse om migration och integration presenterad vid presskonferens den 23 oktober innehöll bland annat ett förslag om införa tillfälligt uppehållstillstånd istället för permanent uppehållstillstånd under en tid av tre år för de som beviljas asyl. Barnfamiljer och ensamkommande barn ska undantas. Trots att ordet kris legalt långt fram på de flesta politikers tunga under i vart fall ett par månader tycks detta trots överenskommelsen inte slagit igenom i handling. När det framkom att lagen skulle komma att träda i kraft för i december 2016 kritiserade Ebba Busch Thor regeringen för att dra frågan i långbänken. Ett par timmar senare hade Morgan Johansson backat. Lagen ska snabbehandlas och hamna på riksdagens bord i maj eller juni 2016.

Och detta anses vara en snabbt process. Efter att en regeringen tillsätter en utredning kan den komma att arbeta ett par år innan den presenterar sitt betänkande, i form av en SOU. Därefter vidtar remissförfarandet, brukligt tre månader, författande av en lagrådremiss och lagrådets prövning följt av författandet av en proposition och behandling i riksdagen. En annan, snabbare process är en intern departementspromemoria som bland annat begagnades för ändringarna i arbetstillstånd efter regeringsskiftet 2006.

På regeringens hemsida finns ett exempel där man kan följa en lagstiftningsprocess som tog fyra år från det att regeringen tillsatte en utredning tills det att lagstiftningen trädde i kraft. Åtta till nio månader från politisk överenskommelse till ikraftträdande får för lag om tillfälligt uppehållstillstånd anses som en snabb process.

Mot bakgrund av den senaste dagens beslut om att införa tillfällig gränskontroll vid inre gräns, finns det en snabbare process att tillgå för att behandla en tillfällig lagändring om tillfälligt uppehållstillstånd? Svaret är ja.

Som exempel finns två tillfälliga lagar som tillkom under stark tidspress: ändring i lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m (2002:297) i januari 2005. Syftet var att använda PKU-biobankens för att identifiera avlidna efter tsunamin i Thailand. Den politiska överenskommelsens slöts mellan riksdagens alla partier och ändringen i lagen trädde i kraft den 10 januari 2005. Lagändringen antogs i form av ett utskottsinitiativ i socialutskottet den 7 januari, 2004/05:SOU14 och av riksdagen följande dag. Ingen utredning tillsattes, inget remissförfarande inleddes. Lagrådets yttrande inhämtades dock, med detta med kort varsel. Dock skall det göras klart att lagstiftningstekniskt rörde sig detta om en smärre förändring i rådande lagstiftning.

Det andra exemplet rör den tillfälliga ändringen i utlänningslagen: ny prövning av avvisnings- och utvisningsbeslut: Socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/2006:SfU5.

I betänkandet föreslog utskottet ändringar i den dåvarande utlänningslagen (1989:529), en tillfällig ordning fram till det att den nuvarande utlänningslagen (2005:716) trädde i kraft 31 mars 2006. I stora drag var syfte var att pröva om alla avvisnings- och utvisningsbeslut som vunnit laga kraft där utlänningen ej verkställts. Den politiska överenskommelse slöts mellan regeringen Persson, Mp och V den 20 september 2005. Ändringen i utlänningslagen trädde i kraft 50 dagar senare, den 10 november.

Eftersom det inte fanns tid för den brukliga lagstiftningsprocessen med utredning och betänkande, lagrådsremiss, proposition och behandling i riksdagen löstes allt i form av en motion (som byggde på ett utkast till en lagrådsremiss) som antogs av socialförsäkringsutskottet och därefter av riksdagen. Visserligen höll utskottet utfrågningar med företrädare för Migrationsverket, dåvarande Integrationsverket och UD om motionen och tog del av remissyttranden från Kammarrätten i Stockholm och Utlänningsnämnden, men någon egentligt remissförfarande kan man inte tala om mot bakgrund av den den korta tidsfristen, något som Lagrådet tog fasta på när de, efter en muntlig föredragning, avstyrkte förslaget. Dock noterade Lagrådet att det inte föreligger något beredningstvång (skyldighet att inhämta behövliga upplysningar och yttranden från berörda myndigheter) för lagförslag som väcks av riksdagen (se 7 kap. 2 § regeringsformen). Lagrådets avstyrkande hindrade ej utskottet eller riksdagen att anta motionen.

Resultatet blev att ungefär 17 000 personer vars ansökan om asyl nekats och vars avvisnings- eller utvisningsbeslut vunnit laga kraft beviljades permanent uppehållstillstånd. Lagen var liksom “PKU-lagen” och den föreslagna lagen om tillfälliga uppehållstillstånd tillfällig och upphörde i och med ikraftträdandet av den nya utlänningslagen den 31 mars 2006.

Utan att recensera förslaget, kan då motsvarande process, utskottsinitiativ/motion användes för att skynda på tidsbegränsade lag om tillfälligt uppehållstillstånd med påföljande resultat att lagen kan träda i kraft betydligt tidigare än vad som nu föreslås? Svaret är ja.

About Leif Eriksson

Leif Eriksson has worked in the field of asylum at the Swedish Migration Agency specializing in the Middle East, Schengen and the Dublin Regulation, as Migration Attaché and head of the migration section at the Swedish Embassy in Damascus 2005 - 2008, as a resettlement consultant at the UNHCR branch office in Damascus 2008 - 2009, Consul at the Swedish Consulate General in Jerusalem 2012 - 2013 and associate RSD/RST officer at UNHCR in Beirut 2013 - 2014. He currently lives in Tbilisi, Georgia.
This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.